Äntligen, lite så känner jag änna. Jag kan verkligen inte komma på en enda fördel med att fylla år i november. Och så sent i november med.  Förutom kanske att jag tycker om hösten. Men alla kommer fylla 18 så jobbigt långt innan mig. Verkligen ALLA som jag umgås med.

När det väl är min tur har väl alla redan tröttnat på krogen och är mitt uppe i husköp och fortplantning.

Åh gud. Har så mycket att göra hela tiden att jag inte gör något alls längre. Vet inte riktigt vart logiken i den meningen tog vägen, men klockan är typ, 01.59 eller något sånt. Vad begär ni av mig?

Idag går jag i skolan från 07.50 till 15.50 och jag har inte sovit på hela natten. Jag är yr, mår illa och har ont i magen. Jag har svenskalektion idag och har fortfarande inte ens börjat på min artikel om Kvinnans Roll I Litteraturen Under Renässansen som skulle lämnats in för två veckor sedan. Mitt huvud är lika rörigt som mitt rum, jag orkar verkligen ingenting och jag tvivlar på i stort sett allt jag någonsin utan någon riktig anledning. Oh happy day.

Fast just nu har jag ingenting att säga.  Fint vädet vi haft idag va' ? Och det var nästan en seriös fråga eftersom jag inte lämnat lägenheten på hela dagen.

eller

Ja.. vad har jag att säga? Imorgon är det ju skola, ett uttryck som ni kanske är bekanta med. Stället med böcker och lärare ni vet. Hade en svenskainlämning förra tisdagen som jag inte ens börjat med, eftersom jag glömde alla böckerna i skåpet i fredags. Jag hade ju kunnat åka och hämta dem men då måste jag ju åka buss två mil och sen tillbaka två mil med en tung väska. För jobbigt. Och så kunde jag ju ha gjort den innan den skulle lämnas in, men jaja det blev som det blev.

Annars händer inte så mycket. Jag känner att jag inte är så bra på det här med att blogga. Har ju ingenting att säga. Eller jag har massor att säga men glömmer så fort jag loggar in på datorn. Undrar om det är normalt med så här otroligt dåligt minne som jag har? Är alla så borta hela tiden eller är det bara jag?

Nu ska jag snart duscha och kolla på film. Sen ska jag sitta uppe halva natten för att vara först att gratta min fina vän som fyller år imorgon. Men vad gör man inte för sina vänners skull? Och jag menar självklart gratta på facebook, men det behöver man knappast säga i dagens samhälle.

Nej, nu vet jag inte vart min poäng med det här inlägget tog vägen. Ska göra er en tjänst och sluta för den här gången.